Sex veckor efter operationen

Förra veckan började jag jobba 25% hemifrån. Efter den förra operationen började jag jobba lite för tidigt, och jag tänkte att jag inte skulle göra om det misstaget denna gång, men i fredags var jag ändå helt slut och ångrade alltihop. Ju längre veckan gick, desto stelare blev jag och jag fick mer ont. För mycket sitta och för lite vila helt enkelt. Idag är det lördag och jag förvarnade min dotter att över helgen gäller total vila för mig. Men redan nu på kvällen mår jag bättre igen! Och jag har tagit mina allra första steg utan någon krycka alls! Snyggt är det inte, och säkert inte så smart heller, men det går, och alla sådana här framsteg gör ju att livet hemma fungerar bättre.

Jag var hos sjukgymnasten igen denna vecka. Det skulle varit mitt tredje besök där, men det blev det andra eftersom jag fick ställa in förra veckans besök eftersom jag blev sjuk. Jag fick prova att cykla, mest för att värma upp så att jag skulle kunna få hjälp att tänja höftböjaren som dragit ihop sig lite för mycket. Jag fick också testa min kära crosstrainer, som är så härlig eftersom man plötsligt får smak på att röra sig så som man ska kunna röra sig när man har två friska höfter. Gångträning, och en ny övning där jag står på det opererade benet och verkligen drar in höft, mage och rumpa så att jag blir rak. Jobbigt och smärtsamt, men det tar på de muskler som kanske kan göra så att mina ben känns lika långa igen så småningom. Jag är fortfarande orolig för att benet ska vara för långt tyvärr, men vi får se. Jag kommer inte riktigt ihåg hur länge den känslan höll i sig förra gången, så jag när fortfarande ett litet hopp om att jag verkligen ska ha två lika långa ben fortfarande.