2 veckor efter operationen

Tiden fram tills nu har inte varit rolig, men nu börjar det vända!

Jag har kunnat dra ner på morfinet, och nervsmärtan i foten har lugnat sig. Den där vassa smärtan vid protesspetsen i lårbenet har också börjat tona bort.

Idag tog jag de första ordentliga stegen med bara en krycka. Det är A och O att kunna gå med en krycka när det gäller att klara sig själv. Jag kan ännu bara ta några futtiga steg, men det räcker för att kunna flytta den där kaffekoppen från bänken till bordet och för att ta fram saker ur kylskåpet.

Nätterna är kämpiga. Jag stelnar otroligt av att bara ligga i en ställning, och måste resa mig upp ungefär varannan timme för att bli av med värk och träsmak. Detta tycks vara en värk som ingen medicin rår på, jag undrar varför det är så.

Jag har jämfört lite med förra operationen, och fast det gått bättre denna gång så har det inte gått fortare att nå vissa milstolpar. Det tar kanske bara den tid det tar, oavsett upplevelsen.

Det opererade benet känns fortfarande för långt, och jag är extremt kobent. Det är dags att försöka finslipa gångträningen nu när jag faktiskt kan stödja på benet igen. Det svider ordentligt i såret, men det är ju inte så konstigt, det är ju de avskurna musklerna på utsidan av benet som man håller upp kroppen med, och de är förstås inte riktigt läkta ännu. En stor skillnad från förra gången dock: Jag har stadga på benet i sidled. Det märks tydligt när jag ligger på sängen med knäna uppdragna. Efter förra operationen hade jag ingen som helst styrsel på benet om det råkade falla inåt eller utåt, nu har jag full koll. Det var förstås nervskadan som var värre den gången, fast jag trodde då att det bara var de avskurna musklerna som inte fungerade. Jag fick ju samma nervskada nu, men lindrigare. Har ingen känsel på översidan av foten, men styrkan i benet verkar vara hyfsat okej alltså, vilket är mycket, mycket positivt.

Efter tre veckor är det dags att träffa en sjukgymnast, och jag försöker nu få fatt i samma som jag hade förra gången. Den gången blev det ju helt fel, med alldeles för hård träning, men nu vet i alla fall jag bättre, och jag gillade verkligen henne för att hon var så noggrann och faktiskt rent av petig.

Idag kommer hundarna hem igen. Så härligt! Jag längtar otroligt till när jag kan gå ut med dem igen. Har verkligen ingen aning när det kan låta sig göras. Idag ska jag dock ta första promenaden utomhus när min dotter kommer hem från skolan. Målet är konditoriet som ligger i samma hus som jag bor - en promenad på flera meter alltså! Värt en biskvi, ellerhur!