Jag har tränat mycket senaste året. När den opererade höften väl växte fast, var den stark och bra efter all sjukgymnastik och snäll konditionsmaskinsträning, men jag hade ingen fart på fötterna.
Och jag trillade. Jag har under våren läst neurokemi på universitetet, och där lärt mig att nerver i benet också hjälper till att tala om hur spänningen i musklerna ser ut, och på så sätt talar om för hjärnan när man börjar luta, så att man utan att tänka på det rättar till muskelspänningen så att man inte ramlar. Jag fick ju en nervskada i samband med operationen. Kanske var det den som gjorde att jag emellanåt kunde trilla, nästan på bara backen. När jag gick i skogen ramlade jag titt som tätt. Min dotter klagade: "Men du ramlar ju inte! Du LÄGGER dig ju bara ner!" Detta var inget stort problem, men det är klart att det känns fånigt när man trillar mitt på torget i Sundbyberg. Eller "lägger sig ner". Folk tror man fått ett slaganfall och man får förklara sig rätt ordentligt för att hindra dem från att ringa 112. Och när jag dansade på en fest och trillade, trodde alla förstås att jag var berusad - men det var jag INTE.
Men. Det senaste årets afro aerobics, vattengympa på grunt vatten, SH'BAM och framför allt nu zumba, har fått mig helt på banan. Nu kan jag dansa! Det var mer än ett halvår sedan jag trillade! Och fötterna lyder, och trippar på så fort som man kan begära när man är lång som jag. Jag har kunnat gå på mina pass 3 gånger i veckan utan problem. Och det har varit så roligt att dansa!!!
Och semestern började bra. Första veckorna var jag hemma i stan, och jag tränade lite oftare än vanligt, och gick förstås även långa promenader men hundarna. Och det gick bra. Tills jag gick på ett zumbapass, och därefter följde med min dotter på stan. Plötsligt kunde jag inte gå. Jag kunde knappt ta mig hem! Den icke-opererade höften gick inte att stödja på alls - jag var enbent. Till sist kom jag ju med min dotters hjälp i alla fall hem, men jag kunde knappt rasta hundarna, och inte träna mer dans eller aerobics på en månad.
Nu mår höften bra igen. En av mina käraste väninnor är zumbainstruktör, och hon bjuder denna vecka och nästa på prova-på-klasser. Jag var där igår, och det gick alldeles utmärkt! Men nu vet jag att jag måste börja vara lite försiktig igen. Träna. Träna mycket. Men inte för mycket. För det gör ont i en artrossjuk höftled.
