torsdag 28 januari 2010

I took a trip on a gemini spacecraft

7 veckor och 6 dagar efter operationen

Idag på sjukgymnastiken kunde jag höja belastningen i nästan alla maskiner. Jag övar nu också trappgång genom att kliva upp och ner på en step-up-bräda.

Jag fick också lägga till träning på cross trainern, som jag tycker så mycket om. Den tar på exakt rätt muskler, och med rätt musik i Ipoden så är det direkt njutbart.

måndag 25 januari 2010

The muscles fought so long

7 veckor och 3 dagar efter operationen

Igår var jag på gymmet för att cykla. Jag körde i en halvtimme, och det gick bra. Sedan började jag snegla på cross trainern. Sjukgymnasten har sagt att det är lite för tidigt för cross trainer ännu eftersom man lägger all tyngd på höften, men jag kunde inte låta bli att kliva upp, bara för att testa lite grann.

Jag sänkte höjden till lägstanivån och började trampa i halv takt. Och det var så härligt! Det kändes precis i de där gå-musklerna, som varit sönderskurna och icke-existerande sedan i december, men som jag återupptäckte för någon vecka sedan. 15 minuter blev det.

Och idag var jag och simmade. Det gick däremot urdåligt. Det går lite upp och ner, som sagt.

fredag 22 januari 2010

Put on your red shoes and dance the blues

7 veckor efter operationen

Nu kan jag, visserligen med mycken möda men ändock, få på mig strumpor utan att använda något hjälpmedel! Och jag kan få på mig ett par skor med vanliga skosnören!

onsdag 20 januari 2010

Take me to the nearest famous city middle

Sex veckor och 5 dagar efter operationen

När jag haltade runt här hemma utan kryckor fick jag ont i ljumsken, och det har tyvärr inte givit med sig. Jag ska dock fortsätta träna som vanligt, men vara väldigt noga med att göra rörelserna rätt så att det då inte gör ont.

Två gånger i veckan går jag till sjukgymet och programmet ser numera ut så här:
  • 10 minuter uppvärmning på motionscykel
  • 2*12 benböj med en pilatesboll mellan rygg och vägg, och en liten boll mellan knäna
  • 2*12 benlyft bakåt i en maskin med snara runt foten
  • 2*12 benlyft utåt åt sidan i samma maskin
  • 2*8 lyft i maskin för vänster lårmuskel
  • 2*12 liggande benpress där bara vänster ben håller emot på tillbakavägen
  • 2*8 drag i maskin för lårets baksida
  • Alltihop ett varv till
  • 10 minuters kondition och nedvarvning på motionscykel

Utöver detta simmar jag 2-4 gånger i veckan. Mest crawl, men även bröstsim går bra nu.

Och nu, nästan sju veckor efter operationen, kan jag äntligen ligga på den opererade sidan. Det är fortfarande svullet, så det känns som om jag får balansera lite grann, men det gör inte ont längre. Jag ligger dock inga längre stunder på den sidan eftersom det känns som om man får blodstopp efter en stund, men det är ändå skönt att kunna göra det ibland.

Och idag ringde min handläggare på försäkringskassan och meddelade att min begäran om taxiresor till jobbet kommer att bli beviljad! Så från 1/2 kommer jag att börja jobba 50%, på plats på kontoret.

lördag 16 januari 2010

Ocean please, help me drown these memories

6 veckor och 1 dag efter operationen

Min sjukgymnast ville att jag skulle lägga bort kryckorna inomhus, men vi fick backa på det. Jag fick ont av haltandet, och använder nu en krycka inomhus igen.

Men jag har tränat mycket den här veckan. Två gånger styrketräning i gym hos sjukgymnasten, och så har jag simmat. Sist provade jag även bröstsim. Det var läskigt - benet känns helt sladdrigt, och fort går det inte. Men det gör inte ont, och det känns inte farligt. Det är nog ingen risk att det går ur led eller något sådant. Så nu ska jag börja med lite bröstsim också mellan varven.

Och idag kände jag för första gången vilka muskler jag saknar när jag inte klarar att gå utan kryckor. Vilket jag gissar betyder att jag börjat bygga upp de musklerna så pass att jag nu i alla fall kan känna att de existerar! Och det är på utsidan av låret, de muskler som skadades vid själva operationen. När jag går spänner det nu väldigt där, samtidigt som jag börjat halta något lite mindre. Så jag ska verkligen försöka träna dessa muskler så mycket jag kan.

Jag loggade in hos Försäkringskassan idag, och kunde se att de har en utbetalning till mig nu på måndag. Jag blev glad förstås, jag har låga förväntningar på dem efter allt man läst och hört. Jag bad dem även kontakta mig angående vad som behövs för att jag ska kunna få taxiresor till jobbet. Jag har en ganska knölig resväg till jobbet, och det vore synd att behöva ta all kraft man har till den, i stället för att använda den till mer riktad träning som gör mig starkare, och inte bara bryter ner.

Jag har mailkontakt med en annan höftprotesopererad, och idag enades vi om att det besvärligaste med operationen har varit den mentala biten. Första månaden var allt annat än lätt. Vi har varit trötta och ledsna och slitna. Komplikationer gör det ju inte lättare. Och när det gäller den mentala biten är det ingen som varnat mig i alla fall. Man pratar mest om slutresultatet - att man blir smärtfri och får sitt liv tillbaka. Succé. Men det kommer sen. Hoppas jag.

tisdag 12 januari 2010

I'm gonna move on up to the waterfront

5 veckor och 4 dagar efter operationen

Idag var jag för andra gången hos sjukgymnasten. Och denna gång blev det andra bullar. Hårdkörning i gymmet:
  • 5 minuter uppvärming på motionscykel med låg belastning
  • 2*12 benböj med en pilatesboll mellan rygg och vägg
  • Gång utan kryckor...
  • 2*12 benlyft åt sidan med en snara runt foten, låg vikt
  • 2*12 benlyft bakåt med samma snara
  • 2*12 lyft med vänster lårmuskel. Inga vikter, bara maskinens tyngd räckte för mig.
  • 2*12 benpress där bara vänster ben håller emot på tillbakavägen
  • 5 minuter nedvarvning på motionscykel med samma låga belastning

Det var naturligtvis objektivt sett väldigt låga vikter, men jag fick verkligen ta i med mitt klena vänsterben. Jag kommer nog att få en rejäl träningsvärk.

Och nu får jag inte ha kryckor hemma längre!! Jag förstår det inte riktigt, för jag kan inte gå utan åtminstone en krycka. Jag ramlar ner helt, inåt, vid varje steg. Min gångstil kan liknas vid en amputerad pingvins. Men det gör inte ont, så visst, är det bra att halta runt så här så provar jag det. Ute ska jag dock även i fortsättningen ha två kryckor.

Två gånger i veckan ska jag nu till sjukgymnastiken, så nästa tid har jag på torsdag. Jag ser väldigt mycket fram emot det, för det kändes så rätt idag. Mitt ben är klent, men träningsvilligt! Allt finns där, bortglömt och försvagat. Nu ska jag bli stark igen!

måndag 11 januari 2010

I'm up and doing circles

5 veckor och 3 dagar efter operationen

Igår kunde jag för första gången laga mat ordentligt! Det jag menar då är att det gick bra att stå framför köksbänken i de ca 30 minuter som det tar att sno ihop en måltid. Så sent som i helgen var jag tvungen att flytta skärbrädan till köksbordet och sätta mig ner för att orka.

Jag jobbar nu 25% hemifrån. Efter att ha utrett med försäkringskassan hur det fungerar, och rådgjort med HR på mitt jobb som inte hade alltför goda erfarenheter av försäkringskassan, så bestämde jag mig för att jag jobbar just nu 25%, varken mer eller mindre. Det låter väldigt lite, men det är krävande. Jag har svårt att sitta 2 timmar i sträck så jag försöker dela upp det i två pass. Samtidigt hinner man ju inte så mycket på 2 timmar, så man vill ju gärna arbeta koncentrerat. Men det blir sakta bättre med sittandet också.

Jag blir starkare för varje dag. Och jag kan göra något nytt varje dag. Det går bra nu!

fredag 8 januari 2010

Up above

5 veckor efter operationen

Idag kunde jag för första gången lyfta vänsterbenet rakt upp från liggande! Det har jag inte gjort sedan före sommaren någon gång!

onsdag 6 januari 2010

Crawling down the alley

1 månad och 2 dagar efter operationen

Idag har jag simmat! Det gick väldigt bra att ta sig i och ur bassängen, och själva simningen gick utmärkt trots mitt svaga ben! Konstigt nog drog jag kraftigt åt höger (jag har opererat det vänstra benet) så jag simmade in i linan hela tiden, och sen tog det lite tid att vända, men det var så härligt! 500 meter blev det. Jag kunde ha simmat länge till, men jag kände mig osäker på hur det egentligen stod till med styrka och kondition, så jag nöjde mig med det denna första simtur efter operationen!

Och att ha kryckor kan vara en lika god ice breaker som en hundvalp! På väg in i badhuset hade jag en lång konversation med en dam som var på väg in för att träna! Sånt händer ju aldrig annars.

Så det var ju en positiv bieffekt av kryckorna. Jag har alltid förundrats över människor som skäms för sina hjälpmedel. Jag hade t ex förut en kollega som hellre gissade vad folk sa, än tog på sig sin hörapparat. Jag var fullkomligt oförstående över hans val. Men idag var det inget annat än pinsamt att sitta i omklädningsrummet med griptången för att få på sig strumpan. Jag är helt fascinerad av detta faktum - att jag skämdes för den. Men alternativet hade varit att be någon hjälpa mig på med strumpan (uteslutet!!!) eller att gå utan strumpa hem. Och då blev det ändå griptången.

It's black, it's white

1 månad och 2 dagar efter operationen

Jag har fått några jättefina mail från en person som också nyligen genomgått en höftledsoperation, och vi har funnit ut att vi har olika typer av proteser: jag har stor och hon har liten kula.

En stor kula går inte lika lätt ur led, men den ger en något begränsad rörlighet för all framtid. Har man en stor kula får man belasta leden fullt ut direkt efter operationen.

En liten kula har bättre rörlighet när den är helt läkt, och kan därför ges till yngre personer som vill kunna vara än mer fysiskt aktiva. Den fungerar också bättre om man planerar att föda barn. Har man en sådan får man inte belasta benet fullt ut till en början, utan får gå med "ett ägg under foten" under en period efter operationen.

Jag tror att stor kula absolut var det rätta för mig, men tänk så bra det hade varit om min ortoped förklarat det här för mig. Men nu vet jag! Tack!

tisdag 5 januari 2010

Get me to the door, out of bed on the track

1 månad efter operationen

Igår var jag på sjukgymnastik för första gången i mitt liv. Först fick jag berätta om min bakgrund och hon frågade också mycket om just min protes - som jag ju tyvärr inte vet så mycket om.

De brukar nämligen inte få in så nyopererade patienter, utan först brukar man tydligen gå på sjukgymnastik på det sjukhus man är opererad. Jag har ju opererats via en sjukförsäkring och jag gissar att det är därför försäkringsbolaget ville slussa ut mig i den allmänna vården så snart det bara går. Jag skulle fått ersättning för patientavgiften, men i och med akutbesöket så har jag nu frikort, så jag förstår att de tycker att detta är en fiffig lösning. Men mig passar det bra. Sjukgymnasten jag nu går till har mottagning ett kvarter hemifrån. Sjukhuset jag opererades på ligger ju lite längre bort.

Och sjukgymnasten var duktig! Jag fick förtroende för henne på en gång. Och sedär - där fick jag min diagnos som jag skulle fått på akuten. När jag tog av mig utbrast hon: "Oj, vilken blödning du haft!!" Jag ser absolut ingenting konstigt, mer än att det fortfarande är svullet förstås.

Hon testade min rörlighet, och det tar tvärstopp vid 90 grader. Hon konstaterade också att jag blivit väldigt svag i alla muskler runt vänster ben. Jag har sett det själv, både på lårmuskel och rumpa, men hon visade att även vadmuskeln var tunnare. Men det ska bli ändring på det nu. Hon hjälpte mig också att stretcha ut lårmuskeln och höftböjaren på vänster ben. Läskigt men skönt.

Jag fick 4 nya övningar som jag ska lägga till de gamla så nu ser mitt dagliga träningsprogram ut så här:
  • Lyfta upp vänster ben framåt, så högt det går.
  • Lyfta vänster ben utåt. Här gällde det att hålla in magen så att rörligheten inte tas ut i ryggen utan att musklerna på utsidan av låret och uppåt verkligen får jobba.
  • Dra vänster ben bakåt och samtidigt sträcka ut höftböjaren.
  • Luta skulderbladen mot en slät vägg och böja på benen och sen trycka sig upp igen. Fokus på att belasta vänster ben.
  • Ligga på rygg och lyfta rumpan. Magen in så att baksidan får jobba. Fokus på vänster ben och se till att vänster knä inte faller inåt.
  • Ligga på rygg och lyfta vänster ben med flexad fot. Detta klarade inte jag, och då får jag ha ett litet stöd under knät så att det blir lite lättare.
  • Ligga på magen och vika upp vänster ben mot rumpan så att höftböjare och lårmuskel stretchas.

Sedan fick jag träna på att gå. Och hon var väldigt nogrann i den koreografi jag fick. Det visade sig att jag gick upp litegrann på höger fot - för att skona vänster höft förstås - och det justerade vi. Och jag fick hjälp att våga belasta mer, genom att hon instruerade mig hur jag skulle röra just höger fot. Fascinerande! Yrkesskicklighet vill jag kalla det!

Och jag. Jag är på gång!

måndag 4 januari 2010

Tell me that you know another way to get it done

1 månad efter operationen

Idag kom jag fram till försäkringskassan efter 15 minuters kötid. De hade skickat ut en blankett till mig 21/12 så den borde ju kommit fram, men hon skulle skicka en ny med A-post så att jag har den i morgon.

Jag frågade hur man får jobba också. Man måste jobba 25, 50, 75 eller 100%. Och blanketten klarar bara just dessa procentsatser genomgående alla dagar. Om man vill jobba t ex 25% måndag och torsdag en vecka, då måste man ringa in och meddela dem. Det är väl okej, men samtidigt... visst borde det vara enklare än så.

Jag tycker att man borde få jobba precis så mycket man vill och klarar, när man vill och hur man vill, så länge det fungerar för arbetsgivaren också förstås. Försäkringskassan behöver liksom akutmottagningen och vårdplaneringen inför operationen också processutvecklas.

söndag 3 januari 2010

I don't want to be part of the problem

4 veckor och 2 dagar efter operationen

Jag befarar att en ny prövning närmar sig. Försäkringskasssan. Om den vet jag ingenting. Jag har inte haft något med dem att göra på mycket länge. Men jag vet att min arbetsgivare sjukskrivit mig och att jag därför ska få hem en blankett från försäkringskassan. Någon sådan har inte kommit, och efter ett besök på deras skrytsamma hemsida tänkte jag vara fiffig och ringa idag, eftersom de säger att på helger och kvällar har de lägre belastning och svarar snabbare.

Efter att ha lyssnat på allehanda irrelevant information om t ex öppettider (särdeles irrelevant eftersom de hade öppet) och ett antal knappval får jag beskedet: "Vår kundtjänst är tungt belastad, var god ring senare". Och så kopplas samtalet ned.

Ett nytt försök kommer jag fram - kötid beräknad till 27 minuter. Jag känner ett stresspåslag.

Splash of october swimmers

4 veckor och 2 dagar efter operationen

Hade jag känt till någon bra låt med texten "Don't try this at home" hade det blivit titeln på detta inlägg. För i dag tog jag mitt första bad efter operationen. Jag hade längtat så, men redan när jag skulle kliva i badet insåg jag jag att det inte var en klockren idé. Mitt badkar är stort. Och väldigt högt. Och när jag väl lyckats ta mig över kanten insåg jag att det inte var så enkelt att lägga sig ner. Som tur är är mitt badkar av plast, så det är inte halt, så det gick till sist. Men väl där började jag oroa mig för hur jag skulle komma upp....

Men allt gick bra till sist! Och jag är nu härligt renskrubbad och efteråt lyckades jag för första gången efter operationen nå foten med handen så att jag kunde smörja in den!

lördag 2 januari 2010

The formulae of everyday

4 veckor och 1 dag efter operationen

Nu har det snart gått en månad efter operationen. Jag kan konstatera att jag innan operationen hade helt felaktiga förväntningar om hur det skulle vara och hur jag skulle må efteråt. Jag förstod naturligtvis att det var en stor operation jag skulle genomgå, men alla runt omkring talade bara om hur lätt och bra allting skulle bli. Att jag snabbt skulle kunna vara tillbaka till jobbet och att jag skulle jubla över att snabbt bli smärtfri.

Kanske har jag haft det tuffare än andra. Eller så är jag känsligare än andra. Eller så är en höftledsoperation en ganska jobbig sak att gå igenom. En möjlig teori är att de som gör en höftledsoperation oftast är 20 till 30 eller till och med 40 år äldre än vad jag är. De tillhör en generation som inte klagar på samma sätt som min generation som helst vill ha ett mirakelpiller mot varje motgång. Jag vet inte.

Men nu, en månad efter operationen är i alla fall status följande:
  • Jag går helst med två kryckor. En krycka kan gå bra inomhus, om jag behöver vänsterhanden till något. Utan krycka kan jag inte ta ett enda steg. Det gör inte längre ont att belasta, men det går liksom inte. Benet bär inte. Det här gör att jag inte klarar mig själv utan är helt beroende av andra. Jag kan t ex inte handla och få hem mat.
  • Jag har nyligen slutat med smärtlindrande mediciner.
  • Eftersom jag inte har ont längre så sover jag ganska bra. Jag ligger på rygg eller på den icke opererade sidan. Jag kan absolut inte sova på den opererade sidan. Det är allt för svullet så det känns som om man ligger och balanserar på en öm kudde. Förr sov jag mycket på mage - det gör jag inte nu eftersom jag får ont i ryggen av det. Det känns också lite besvärligt att ta sig ur det läget. Jag har ju också fått känselbortfall på ovansidan av tårna som gör att det känns konstigt när jag ligger på mage.
  • Operationssåret har äntligen slutat vätska sig. Det är nu läkt. Jag längtar så efter att kunna gå och simma...!!!
  • Att klä på sig själv går bra om man bara väljer rätt strumpor och skor. Trånga strumpor kan jag inte få på mig själv och jag skulle inte kunna knyta ett par skor. Jag når inte ner ordentligt helt enkelt.
  • Igår var första gången jag gick en längre sträcka - en kilometer blev det faktiskt, fast det var lite för långt. Det besvärliga vinterväglaget har gjort att jag övat för lite på att gå utomhus. Att gå gör mig väldigt trött, men om jag då får sitta, eller ännu hellre ligga en stund, så är jag snart okej igen.
  • Jag använder inga förhöjningskuddar och behöver ingen höjd toasits längre. Jag kan ta mig ur vilken soffa som helst tack vare ett starkt högerben. En saccosäck skulle jag dock inte ge mig in på!
  • Korta pass ska det vara. Sitta går bra - men inte för länge. Gå - korta sträckor. Stå - mycket korta stunder. Att laga mat är besvärligt, det blir för länge att stå. Ligga - det bästa!

Jag har varit heltidssjukskriven denna första månad, och allt annat hade varit otänkbart, men på måndag, en månad efter operationen, har jag tänkt börja jobba några timmar hemifrån då och då. I samma veva drar också sjukgymnastiken igång på riktigt. Jag känner att jag är på väg ifrån en sjukperiod in i någon slags vardag och liv igen.