onsdag 9 juni 2010

It's my destiny to be the king of pain

6 månader efter operationen

Visst är allt bättre nu än före operationen. Jag är helt smärtfri om nätterna, och sömnen är därför god. Sedan gymnasiet har jag haft problem med att stå och gå långsamt. Det är helt borta! Jag har alltid trott att det berott på en svag ländrygg, men det var naturligtvis artrosen som spökade redan då.

Bullen under operationsärret är helt borta, och ytkänseln runt ärret är nästan återställd. Jag hade ju problem med känselbortfall på ovansidan av foten och tårna, men det är väldigt mycket bättre också.

Och jag är bättre i lårbenet. Jag får inte så där ont så jag inte alls kan stödja på benet längre. Men visst har jag ont. Jämt. Varje dag. Så fort jag belastar benet, och ibland kan det hugga till när jag gör någon rörelse.

Men. Idag tog jag några alvedon. Och gick en bit på Sörmlandsleden. Lade mig på en klippa och somnade en liten stund. Sånt kan man göra ett halvt år efter operationen.